Ett år med cancer!

Denna går i graven men den nya bloggen hittar du HÄR

Josefin...skallig, strålsvullen och blek!

Det här blir mitt sista inlägg, ja i alla fall på ett bra tag. Nu tänker jag koncentrera mig på annat här i livet, som livet t ex ;-) Nya framtidsplaner med förhoppningsvis nya vänner, nya avelsplaner, nya planer inför sommaren och mycket ledig tid för att välja allt rätt.
Det kanske blir lite abrupt det här, men med tanke på att det inte är så många som läser bloggen så känns det ok ändå.

Tack för att ni följt mig!
Ha en underbar sommar och ta hand om varandra!

Jag borde väl skriva något vettigt nu när jag väl uppdaterar, men jag känner mig lite less på bloggen och har ingen riktig inspiration. Däremot blir man lite taggad när man ser att nya hittar hit och när man får hälsningar genom andras bloggar :-)

Sedan jag började med strålningen så har jag gått omkring som en zombie och inte orkat någonting. Jag har fått tvinga mig ut, tack och lov att man har hundar, och sedan störtat ner i soffan när jag kommit hem. Nu har det äntligen börjat lätta och jag tror det har med att göra att kroppen börjar återhämta sig från cellgifterna. Kaka på kaka, eller koblaja på koblaja snarare, har ju inte varit någon höjdare för min stackars skrott. Nu börjar dock konditonen komma tillbaks och jag flåsar inte längre som en bälg när jag går upp för någon ynklig liten backe. Huden är förvånansvärt opåverkad i strålningsområdet förutom att den är lite tunnare på vissa ställen. Under bröstet har det gått hål pga bygeln i bh:n men jag har fått en liten klibbig dyna att sätta fast där som skydd. Håret växer och gror, tyvärr överallt, och den riktiga färgen börjar återkomma längst in. Det är skönt att vara korthårig :-)

Till helgen ska jag åka och hälsa på min pappa. Honom har jag inte träffat på fyra år så det ska bli roligt...och gott. Han är en superkock (nej, han är egentligen ingenjör) och lagar fantastiskt god mat och kan stå i köket en hel dag och fixa och dona med någon rätt som tar 5 minuter att käka upp *skratt*

De sista två dagarna har vi spenderat vid havet. Långa promenader och solvarma klippor, då finns inte cancer i medvetandet.

Sommarmat
Petterssons paj - ädelost, prästost, keso och oliver + sallad med vinäger och olivolja.


Sommarskor


Sommarlektyr


Sommarvåt hund
Loke älskar att bada,


Sommakruka
- till skillnad från Kuba som är en riktig badkruka.


Sommargrön hjärtsten


Sommarblommor


Sommarhundar


Sommarpäls
Kubars sommarpäls blir bara vackrare och rödare för varje år. Nu är den djupt tegelröd och glittrar i solen.


Sommarfika
Jordgubbssaft och kanelbullar.


Sommartid
Mormors gamla klocka är nu lagad och i bruk.


Sommarkille

I går slet Kuba sönder min favoritjacka, min älskade skinnjacka. I jakten på mat finns inga skrupler och jag hade glömt kvar några hundgodisar i ena fickan. Kuba har ett luktsinne utöver det vanliga men använder det till min förtret ofta för fel ändamål.
Jag älskar denna hund över allt annat, men fan ta henne ibland!

De sista dagarna har varit lite tyngre än vanligt. Jag brukar inte gå och oroa mig för saker men nu slingrar sig ångesten som en skadad orm i mina inälvor. Varför kan även jag undra men mycket är osäkert nu, framför allt framtiden. Jag är trött i både kropp och själ och jag behöver lugn, men verkligheten knackar handfast på mitt sinne. Jag är i grund och botten en obotlig optimist men ibland är det lätt att snubbla ner i en svacka.
Det är en intressant resa att ha cancer, men det tär på en.

Jag är lite trött på att skriva i bloggen. Skriver jag för mig själv, skriver jag för andra, är folk intresserade, är jag intresserad av att läsa den senare som en gammal dagbok, fyller den någon funktion...osv? Asch, vi får väl se!

Jag har börjat med strålningen och det är inte värre än att jag blir väldigt trött. Det är väl inte så fasligt kul att åka till sjukan varenda dag, men samtidigt är det skönt att komma ut annat än i skogen och se lite folk. Det är skönt att vara sjukskriven och bara gå och skrota i min egen takt hela dagarna. Jag går och fnular lite på hösten, vi får se vilken väg jag väljer, om jag fortsätter på den gamla eller viker av och tar en spännande avfart :-)

I går tillbringade jag hela dagen på en kattutställning. Jag var bara där som besökare med det tog på krafterna sanna mina ord. Så fort jag kom hem och fått mat i magen så blev jag helt slut och jag sov över 11 timmar i natt. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta för min kropp att återhämta sig efter 4 månader med cellgifter?

Satt och funderade på vilka biverkningar jag har läst en del om men faktiskt sluppit när jag fått cellgifter. Säkert har jag glömt några.

• Sköra naglar
• Blåsor i munnen
• Feber
• Förkylning
• Ledvärk
• Muskelvärk
• Svamp i munnen
• Urinvägsinfektion
• Viktuppgång

Det får man ju vara glad över
Däremot fick jag ju en hög med andra vilka jag nu tänker skriva ner för att kunna läsa om jag senare glömmer och vill minnas dessa i framtiden.

• Illamående och kräkningar
• Muntorrhet
• Smakförändringar
• Känselbortfall i munnen
• Förändrat luktsinne
• Rinnande ögon
• Rinnande näsa
• Svidande slemhinnor
• Frossa
• Extrem hunger
• Syn- och hörselnedsättning
• Koncentrationssvårigheter
• Trötthet
• Hjärtklappning
• Torr hy
• Huvudvärk
• Förstoppning
• Smärtor i levern
• Dåligt kondition
• Infektion i armen

Inte konstigt att man stundtals tycker att cellgifter är det vidrigaste som finns!

I morgon är det dags för första strålningen, sedan har jag 6,5 veckor framför mig när jag måste åka till sjukhuset varje dag förutom helger. I veckan nu så har de gjort en form efter min kropp och målat lite streck här och där på mig.

Hade jag inte varit så förbaskat trött och hade jag inte fått så förbenat dålig kondis så hade jag haft sockerdricka i hela kroppen av det vackra vädret. Underbart är bara förnamnet!

En dag i Ängårdsbergen:

I dag knallade jag och Pv genom Slottskogen och gick på Naturhistoriska museet. Samtidigt som det är fascinerande att se alla djur och insekter så är det med ett visst obehag jag går runt bland all denna död. Hundra och åter hundratals djur som blivit fångade, avlivade och uppstoppade för att visas upp för nyfikna besökare. Jag föredrar dem levande, ja kanske inte alla, spindlar får gärna vara döda även om de faktiskt är rätt äckliga även då *ryyys*
Inte klokt vad många märkliga saker vi delar jord med. Myrkottarna t ex, otroligt häftiga!

Efter detta åt vi kebab i Kungssten (rekomenderar om man gillar den typen av mat) och sedan hämtade vi hundarna och åkte ut till havet. Det är ju så fint väder nu, även om jag är väldigt frusen för tillfället. Eller ja, jag är ju alltid frusen, men tredje veckan efter cyto fryser jag även inomhus. Nu glömmer jag lätt av att räkna veckorna när jag vet att det hela är över, och snart kommer jag säkert att glömma bort, eller förtränga, hur dåligt jag har mått. Nu ska jag i stället bara njuta av våren och den annalkande sommaren.

Körsbärsträden blommar.

I dag har jag varit på sminkkurs. Detta är en specialare för kvinnor med cancer och alltså helt konstnadsfri. Kursen inriktade sig på sminkning för att se piggare och fräschare ut och för att må bättre. Look good...feel good! Kursen varade i två timmar och var en riktigt julafton. Allt smink var givetvis sprillans nytt och vi fick behålla varendaste liten pryl, allt i en stor härlig neccesär. Smink för över 2000 kronor :-) Vissa av dyra märken, sådant smink som jag själv aldrig skulle lägga pengar på. Vad sägs om ett läppstift för 270 kronor!

Det här fick vi:

ACO - Ansiktsvatten
ACO - Make up remover
ACO - Rengöringslotion
ACO - Ansiktskräm
ACO - Ögongel
Kanebo - Puder
Kanebo - Foundation
Kanebo - Rouge
Kanebo - Concealer
Kanrbo - Läppenna
Kanebo - Läppstift
Make up store - Ögonskugga matt
Make up store - Ögonskugga glittrig
Make up store - Mascara
Make up store - Kajal
Max faktor - Ögonbrynspenna

Allt i färger som passade mig perfekt, ja förutom läppennan och läppstiftet, men det använder jag aldrig ändå :-)

...har min hysteriska aptit börjat lägga sig, jag är inte konstant hungrig längre och jag tänker inte bara på mat. Många har biverkningarna varit på cytostatikan men att jag skulle bli glupsk som en varg var jag inte beredd på. Jag är ett matvrak i vanliga fall, men nu var det riktigit jobbigt och började närma sig hysteri. Tack och lov så är jag inte den som går upp i vikt av att vräka i mig, så på dessa fyra månader har jag bara gått upp något kilo, och då har jag ätit för minst tre *skratt* Chips, godis, bullar, pizza, hamburgare, bakverk och enorma portioner mat, varje timme, all min vakna tid. Jag har en ämnesomsättning att vara tacksam över!

I söndags var jag och mamma på Sound of music på Scandinavium. Jag har alltid varit ett stort fan av Tommy Nilsson så givetvis var jag glad att han var med. Det jag inte var beredd på var att han faktiskt var den som var sämst på att spela teater. Sjunga kan han ju och det kanske han ska hålla sig till. Pernilla Wahlgren var däremot ruskigt bra, likaså barnen ,och nunnorna sjöng fantastiskt fint! Vi hade bra platser, men nästa gång vill jag nog sitta riktigt nära scenen så man ser alla ansiktsuttryck bra, det är inte fullt samma sak att sitta och glo på de stora skärmarna vid sidan av scenen bara för den sakens skull. Trevligt hade vi det i alla fall. Mamma och jag kan bli väldigt fnissiga ihop :-)

I dag fyller jag år och jag har fått en popcornmaskin :-) Den ska givetvis invigas i kväll!

Ni som har följt min blogg vet ju hur urbota dåligt jag har mått av cellgifterna så ni kan ju ana hur underbart det börjar kännas nu. Aldrig mer (förhoppningsvis)! Nu är det bara strålningen kvar och mediciner i 5 år, men det känns som rena semestern. Jag mår fortfarande lite illa, det sticker i näsan och huvudet känns sönderfrätt, men...DET ÄR ÖVER NU!!

Så fort jag mår bra igen ska jag fira som bara den, hur vet jag inte ännu men firas ska det :o)

I dag har vi tagit tillvara på solen och varit ute vid havet.

I fredags skulle det vara dags för sista cyton, trodde jag. Runt tiosnåret i torsdags ringde de från avd 51 och frågade var jag höll hus. De hade skrivit ett datum i sin dator, och ett annat datum i mina papper. Fy tusan, det var bara att knalla ut med hundarna och sedan ge sig iväg. Gissa om jag kände mig besviken. Tänk att en endaste liten dag av välbefinnande kan vara så viktig.
Väl där så sade ja till sköterskan att nu får ni ta barot venkatetern, och det ögonaböj. Gör inte ni det nu så gör jag det själv när jag kommer hem. Men det var inga problen, de drog ur eländet så nu slipper jag den i alla fall. Underbart!

Den här gången blev jag riktigt dålig och kräktes en halv hink kändes det som. Nu sitter jag här och mår som utskitet äppelmos och har inte så mycket att skriva. Jag bjuder på en av mina dikter som jag skrev mitt i pubertetens svarta tid.
Den är lika ungefär munter som jag känner mig för tillfället!


Det bildas en skorpa på min utbrända själ
svartnad som silver av fröjdelser och begär
så fånga mitt kast
det enda jag ger
ty sprickorna växer
snart faller jag isär
så håll i hop mig med tändsickor och lav
för det är lätt
allt för lätt
att skapa makt av mitt jag
låt mig blinka och jag sjunker
låt mig sucka och jag dör
ty vill du inte rädda
så önska mig god natt
jag släcker min låga vid aftonens inbrott

Nu börjar det närma sig, slutet på den vidrigaste delen i den här cancerresan. På fredag är det dags för sista omgången av cyto - cellgifter. Det ska bli så oändligt skönt, men samtidigt fasar jag för jag vet ju hur pyton jag kommer att må veckan efter. Håret hänger dock fortfarande kvar, om än något glest. Det enda hår jag har tappat helt och hållet är faktiskt könshåret och håret under armarna. Himla bekvämt :-) Här behövs ingen smärtsam vaxning för att få en brasiliansk snippa och inte behöver man raka sig under armarna heller!
Ögonbrynen är som de brukar vara men ögonfransarna har blivit lite tunnare, framför allt de nedre.

Den 12:e april fyller jag år och sedan dagen efter ska jag och mamma gå på Sound of music, med Pernilla Wahlgren och Tommy Nilsson, på Scandianvium. Att fylla 35 är väl inget att se fram emot men att gå på musikal med mamma ska bli riktigt roligt. Det ska jag tänka på när jag ligger och ojjar mig i cytobiverkningarnas grå dimma. Biljetter är köpta och jag tror att platserna vi har fått är ganska bra.

I går damp brevet angående strålningen ner i brevlådan. Den 21 april ska jag dit på introduktion. Då ska de rita på mig, mäta, röntga och ställa in. Sedan börjar strålningen på riktigt den 28:e. Ränderna ska sitta kvar under alla veckor så det blir ju snyggt sedan när bikinisäsongen börjar. Nu får man väl ändå inte sola det området på ett bra tag gissar jag, men jag får väl ligga och gona mig med en handduk över området. Ve och fasa om de tvingar mig sitta inte och glana hela sommaren i stället för att ligga och såsa på en varm klippa nu när jag ändå kommer att vara ledig.

Jag har lite ändrade planer för framtiden, bättre planer med bättre förutsättningar. Men de håller jag för mig själv ett tag till ;-)

Den här gången är det svärmors påskägg som har blivit förevigat på bild. Gottigt va!

Nu är jag trött på allt brunt!
Egentligen älskar jag brunt i alla former, men i en redan mörk lägenhet fungerar det inte så bra. När man dessutom har ett mörkerseende som inte fungerar som det ska blir kvällarna i en mörk lägenhet dyster. I dag har vi därför bytt ut allt brunt utom soffan mot vitt och grönt. Gardiner, lampor, byrå, kuddar osv. Några saker inhandlade på IKEA, och byrån hittade vi begagnad. I veckan blir det även en ny matta, som tyvärr var slut för tillfället, och jag kan ju säga att rummet har blivit otroligt mycket ljusare, luftigare och fräschare. Vi har vår här inne :-)

En vecka kvar till sista cyto, och jag har hamnat i en fulperiod. Då man tittar sig i spegeln och känner sig som ett kadaver. Cancerbehandlingen gynnar inte utseendet precis. Det ska bli skönt att få lite hår, få lite färg i ansiktet, få bättre hy och fler ögonfransar som nu på sistone har blivit små och glesa. Se lite piggare ut och framför allt, känna sig lite piggare. Nu vill jag bara kura ihop mig inomhus eller knalla runt i skogen där ingen ser mitt fula anlete.

Annandag påsk och en riktigt slappardag. Inte mycket att skriva om med andra ord så det får bli dagens bildskörd i stället. Synd att man inte har en vettig kamera. Min är en görgammal liten kompaktkamera som jag måste tejpa ihop för att den inte ska trilla i sär. Snart får det bli en ny, sanna mina ord!

Ja då har det äntligen vänt och jag mår prima igen. Hjärnan fungerar som den ska igen, eller som den brukar kanske är mer sanningsenligt ;-) Men, efter ca en vecka efter cyto kommer ibland huvudvärken från helvetet. Sådan där extrem huvudvärk som slår ut allt annat. Hjärnan känns som om den ska exprodera. Tabletter hjälper inte utan endast sömn. När jag lägger mig ner och blundar glider jag nästan in i medvetslöshet och jag somnar fort tack och lov. Men det var häromdagen det! Nu är det bara en gång kvar och jag börjar redan känna lättnad. Visst är det en bedrövlig vecka till att genomgå, men vad gör det i det stora hela, sedan är skiten över...förhoppningsvis i alla fall. Det spökar i levertrakten och jag har fått mer ont, så det måste jag försöka få undersökt var det lider. Men så länge inte något är fakta är jag inte den som går och oroar mig i onödan. Det är bara slöseri med energi och min energi vill jag lägga på annat, lite roligare saker. Som att fira påsk t ex!

I går bjöd Pv på stort och först gick vi ut på restaurang och åt. Nygräddat bröd med tzatziki och sedan plankstek. Oxfilé, smörstekta champinjoner, pepparsås, saffransgult mos, grillad tomat, bearnaise osv *mums* Det finns en toppenrestaurang i Kungsten som har riktigt god mat, bra priser och väl tilltagna portioner. Den har blivit lite av en favorit.
Efter det åkte vi in till stan och gick på bio. 1000 B.C, vilken dynga (Pv tyckte den var ok dock)! Den kändes som en dålig efterföljare till Apocalypso som både jag och Pv tyckte var riktigt bra (nu sätter nog enioreh i halsen *skratt*). Dåliga repliker, dåliga skådespelare och en trist handling. Höjden av B var väl när de blev jagade av två jättekalkoner som med näbbarna svingade sig upp i träden som apor. Nej, ska ni se den så hyr den på video i stället. Annars var det förstås lika mysigt som vanligt, jag älskar ju bio :-)

I dag ska vi troligtvis hem till svägerskan och måla ägg med hela svärfamiljen. Men innan dess ska jag ut och njuta av det vackra "vinter"vädret.
Önskar er alla en underbar och Glad Påsk!

Dag fyra med cyto nummer 5. En gång kvar, en gång kvar, en gång kvar...

Mår skit och har ingen energi till någonting. Orkar inte prata med folk för jag kan inte vara sig fokusera eller koncentrera mig. Jag känner mig lite ensam. Jag orkar inte hålla kontakt med mina vänner, och mina vänner orkar inte hålla kontakt med mig. Cancer tär på det mesta med andra ord. Tur man är en ensamvarg av naturen. Det känns också som om jag bara upprepar mig här inne hela tiden, dag 4...dag 5 osv. Det kan ju inte vara så kul att läsa om precis. Bloggtorka med andra ord.

Jag visste att det skulle börja snöa. Mars är en lurig månad och när man känner att våren säkert är här, ja då kommer snön som ett brev på posten. Kuba kurar och vill inte gå ut, men Loke tycker allt ruskväder är high life. Jag håller mest med Kuba jag :-)

En rolig nyhet för vår familj i alla fall är att jag ska bli faster för fjärde gången. Tre borssöner har jag sedan tidigare så jag undrar om det är dags för en liten tjej den här gången. Eller blir det fyrtal i grabs kanske :-D

Det finns en tjej som gör jättefina örhängen bl a, jag har själv köpt ett par från henne. Nu kan du vinna ett par på hennes blogg. Kika vet jag: http://blog.enioreh.com/

Vår gröna fina innergård ser ruskigt vit och trist ut idag. Dessutom har jag glömt att ta in mattan vi hängde ut häromkvällen för vädring, gaaah!

Ja det händer inte så mycket som sagt, därav mitt dåliga uppdaterande.
I veckan var jag i alla fall på sjukhuset och träffade min onkolog. Vi gick igenom fortsättningen på behandlingen och den ser ut så här: Två omgångar med cellgifter kvar, varav den sista blir i början av april. Sedan får jag vila lite och så sätter vi igång med strålningen i slutet av april. Dessa kommer vara varje vardag i 6 och en halv vecka. De första 5 veckorna strålar de hela området, sedan strålar de mer centralt i en och en halv vecka. Det blir en sjujäkla rännande på sjukhuset minst sagt!
Jag har ju himla ont i ryggen och är lite orolig för att smärtan från diskbrocket ska dölja smärtor från eventuella metastaser där. Jag tog upp min oro för onken och hon frågade då om jag ville ha en skelettröntgen. Ja om jag får svarade jag. Ja visst, du får vad du vill sa onken och log. Jag har världens bästa onk :-) Nästa gång ska jag även be att de kollar levern, jag har haft lite difusa smärtor precis där den sitter och sprider sig bröstcancer så är det ju ofta dit i första hand.


Det är ingen höjdare att ta bilder på vårt uteliv när solen inte är framme. Därför bjuder jag på lite detaljer från naturen i stället: