Ett år med cancer!

Här händer inte så mycket.
Det har tagit längre tid den här gången för mig att återhämta mig, och jag känner fortfarande av cellgifterna i huvudet. Fint väder har det varit i alla fall och i går försökte jag vara ute så mycket det bara gick. Först en lång sväng upp och ner och runt i Slottskogen, och sedan på eftermiddagen åkte hela familjen ut havet. Sol, hav, klippor och vind i "håret". Skönt men lite kallt.

Nu ska jag iväg till vårdcentralen för att skölja min venkateter. Kuligt värre!

Dag 5 efter cyto nummer fyra. Jag är helt slut och hjärnan känns som mos, som vanligt på dag 5. Tack och lov för det fina vädret ute. I dag har jag varit ute med hundarna för första gången och den turen som brukar ta sisodär 40 minuter tog långt över en timma i dag. Många små stopp med bultande hjärta men lite fräknar fick jag med mig hem i alla fall :-) Jag har svårt att följa med i samtal och jag har lite synnedstättning. Jag vet inte om det beror på kortisonet eller på cellgifterna men det är så himla jobbigt. Man känner sig lite smått efterbliven.
Den här gången har jag varit lite vaknare och piggare pga ytterligare medicinbyte, men oj vad jag har mått illa. Jag t o m kräktes vilket jag inte har gjort så mycket sedan första cyto. Kroppen är jobbig och skriker efter näring hela tiden. Främst salt, kött och saker med mycket c-vitamin i. Jag tycker inte jag gör annat än att matar den men inte blir den nöjd inte. Det finns inget i hela livet jag längtar efter så mycket nu som när den här skiten är över.

Gnäll, gnäll, gnäll!

I går var en bra dag, men oj vad den tog musten ur mig.
Dagen började med en promenad genom Slottskogen till vårdcentralen för att spola rent min venkateter. Det har jag glömt/förträngt/struntat i så den var alldeles igengrodd. Men jag slapp få skäll för det för maken till trevlig sjuksköterksa får man leta efter. Nu ska jag vara duktig och gå dit varje vecka. 40 minuters promenix i solen blev det i alla fall, och det är ju aldrig fel.
Efter det packade vi kappsäcken med varm choklad och mackor och så åkte jag, pv och hundarna ut till havet och myste. Vi hittade en liten skreva bland klipporna där det var alledes lä. Hundarna for runt som dårar och vi satt och kurade i solen.
På eftermiddagen tog vi spårvagnen och åkte in till stan. Jag var ute efter en vit stickad tröja och ett par röda skor. Jag vet inte hur många affärer vi besökte men inte hittade jag det jag sökte inte.
När affärerna stängde gick vi på restaurang och åt så magarna stod i 8 hörn. Du milde vad mycket mat det får plats i min magge!
Som avslutning på dagen hade vi planerat att gå på bio. Men efter restaurangbesöket tog jag helt enkelt slut. Jag var så otroligt trött. Jag vill så mycket men kroppen säger nej. Vi lämnade tillbaks biobiljetterna, hyrde en film och åkte hem till soffan i stället.

Jag somnade som en stock sedan när jag gick och lade mig och sov i nästan 12 timmar. Jag gissar att jag tog ut mig fullständigt.

I dag har jag inte gjort många knop precis. Det har dessutom varit ett riktigt skitväder ute. Grått, rått och snorkallt. En promenad vid havet är allt jag har orkat med idag, ja förutom att laga smaskig flygande Jakob till middag ;-)

Jag känner att jag inte har så mycket att skriva, det händer inte så mycket. Men jag är hyfsat pigg för tillfället och mår ganska bra. Det har varit en del sol vilket känns fantastiskt och jag försöker vara ute mycket. I dag åkte jag och mötte upp min mamma. Vi var ute och åt på en jättebra restaurang i Kungälv. Buffe med både husmanskost och thaimat, med pannkakor, sylt och grädde till efterrätt. Himla mumsigt och gissa om jag var mätt efteråt. Givetvis traskade vi bort till kexfabriken (Göteborgskex ligger i Kungälv) och köpte ett förråd med kakor.

Jag har traskat runt i varenda affär i både Nordstan och Kungälv och en jacka hittade jag i precis den röda färg jag vill ha, fin modell och till ett toppenpris. Nu får våren allt komma så jag kan använda den också :-)

Kuba den stackaren har haft ögoninflamation, eller om hon har fått ett slag över ögat när hon har röjt runt med Loke. Vi trallade iväg till veterinären och det var i alla fall ingen skada på hornhinnan, men det var lite svullet även runt om ögat. Nu får hon ögondroppar som ser ut som snor. Vidrigt!


Den här gången bjuder jag på en något vettigare dikt ur boken ;-)


hej fagra herr Vattenberg
låt höra din ljuva musik
locka och pocka en själatös
och gör varje tonart rik

låt grässhoppan vara din kammarkör
och älvorna dansens krona
låt vinden vara ditt himlaspel
och hylla det glada forna

låt leda de lätta om foten ned
till forsens våta tronsal
låt visa ditt friska algeskägg
låt fria vattnets kronbal

ge budskap om den stora tid
då du skall forsen kröna
var hälsad kära blomstervän
du nu får näcken röna

ty varje år vid samma tid
vår näck vill vattnet hylla
för länge sen vid samma tid
vår fors ett år fick fylla

Jag skulle rota fram en sak från källaren och hittade bland all bröte en gammal diktbok med dikter jag har skrivit. Dessa skrev jag när jag var mellan 15 och 18 år gammal. De flesta ganska mörka och dystra, några riktigt genomtänkta, men den här var så knäpp att jag måste dela med mig.


varthän skall gråsuggorna sina ben bära åstad
kanhända Kalmars udde de äntrar en såsig unken dag

fyra drunknar i spottloskan den gula
en femte gör sällskap med krossad spindel under sula

en blir förlorad i en ståtlig charmör
en faller offer för en elak tumör

tre blir uppätna av en svulten get
fyra blir fast i en magsjuk ankas smet

bara elva kvar när natten faller på
så kan det gå!


Vad får man allt i från :-O

I dag har varit en riktigt bra dag. Solen har strålat från klarblå himmel och det har varit 8 grader varmt ute. Började dagen, ja förutom med att äta då förstås :-), men en skön tur i Slottskogen. Det är nästan svårt att slita sig och gå in när det är så vackert väder ute men kroppen säger sitt den med. På eftermiddagen längtade både jag och pojkvännen ut igen så då tog vi bilen och åkte ner till havet. Loke den galningen försökte bada men han vet ju inte vad kyla är den hunden. Vi satt på en klippa i godan ro ett tag och mös. På stranden brevid var en pappa med sin lille son och grillade, gissa om man blev sugen. Givetvis glömde jag den nyladdade kameran hemme, det hade varit roligt att ta lite fina bilder.

Nu i kväll så har vi varit på bio och sett National treasure II. Filmen var två timmar lång och klart sevärd om man gillar den typen av film. Över huvud taget tycker jag alltid att Nicolas Cage är bra i sina filmer. Klart som korvspad mumsade vi popcorn och drack cola i långa banor *mums* Måste även säga att vår nya biograf Bergakungen är en riktig höjdare på alla sätt och vis!

I dag dog min moster i lungcancer.

Det gick fort på slutet som det brukar göra. Några av mina bästa minnen är när jag tillbringar sommarveckor som barn hos henne med brorsan och fick bullar med mjölk till frukost.

Jag önskar man kunde vrida tillbaks tiden ibland!

..men har varit alldeles för trött och sänkt för att orka skriva *suck*

Goda nyheter är i alla fall att proverna var positiva för min del, ingen mer cancer i boobsen. Inte ännu i alla fall :-)

Dag 7 med cyto i dag och ujja vad jag har mått illa. Det är så oändligt skönt när det lättar men då kommer matgalningen fram. Hungrig som en varg hela tiden och skulle gärna äta middag flera gånger per dag. Det är tur att jag inte går upp i vikt med tanke på allt jag proppar i mig. Orken blir sämre och sämre för var gång känner jag. Var ute med hundarna i dag på min vanliga morgonrunda. Den tar i min numera makliga takt ca 40 minuter och är i skiftande terräng. Efter halva vägen kändes det som om jag skulle svimma. Hjärtat dånade och jag flåsade som en bälg. Hur ska det bli framigenom tro? Tur att det finns stubbar i skogen att sitta på! Kuba är skendräktig så hon är lite lat hon med, men Loke har blivit ett riktigt energimonster. Förmodligen av ren tristess stackarn! Det ska bli skönt när det blir varmare ute. Då kan jag bara lasta in vovvarna i bilen, åka iväg till havet eller någon sjö, sitta och såsa på en klippa och titta på när hundarna röjer sig trötta och belåtna.

För övrigt känner jag mig något sänkt över lag även psykiskt. Det tär på en mentalt hela den här karusellen och jag är rätt less på allt just nu. På lördag ska vi förhoppningsvis gå på bio i alla fall. Jag älskar verkligen det och jag vill ha massor med smörade popcorn och cola i mugg, annars så är det inte på riktigt *skratt*

Ni är ju tossiga allihopa *skratt* vilka komplimanger! Ja man kan ju inte annat än att bli glad i hela hjärtat trots att man själv  känner sig som en skabbräv...eller som ett bowlingklot med grisborst :-)

Prover ja!
Jag blev ju som sagt skickad till NÄL i Trollhättan i förrgår. De tog nya bilder, nytt ulraljud och nya cellprover. Hur många vet jag inte men de stack och stack och stack och till slut ville jag bara resa mig upp och vråla att NU RÄCKER DET! Men det gjorde jag ju inte förstås. Efter det fick jag vänta ett par timmar och vad gör man i två timmar på ett sjukhus när man är tröttare än tröttast. Jo man flyr därifrån och då hamnar man på Burgarkungen. Efter två tradiga cheeseburgare och en mindre tradig milkshake fick jag tillbaks lite energi och orkade gå runt att kika lite. När sedan proverna var klara och jag fick träffa läkaren igen så visade proverna "orolig cellbild". Vilket kan vara mer cancer men det kan också bero på cellgifterna som cellerna blir påverkade av. Det var bara att klä av sig igen och så fick de i stället ta vävnadsprover. Så nu har jag än en gång ett tjusigt plåster på vardera blå och sönderstycken tutte.
Nu är det bara att vänta, igen!

I morse var jag och fick nya cellgifter igen. Vilken skillnad nu när jag har den här kranen på mig och de inte behöver sticka sönder mig. Det var bara in med droppet, lätt som en plätt. Jag var och är så fruktansvärt trött så jag sov mig igenom påsarna och lufsade hem i halvdvala. Nu ska jag försöka hinna ut med hundarna en sväng innan reaktionen smäller till och jag bli sängliggande. Jag återkommer så fort jag får tillbaks orken.

Kram på er alla!

Besöket hos onkologen gav mig inga svar. Onken hade inte fått provsvaren över huvudtaget och hon osade en stund över Salhgrenska. Min onk är däremot en handlingskraftig kvinna så hon satte fart på en syster som fick jaga rätt på det hela. Det visade sig att provsvaren var bristfälliga och behövs göras om. Jag skickar dig till NÄL i Trollhättan sa onken, för där är det i alla fall ordning och reda och allt går fortare. Det måste hända något tyckte hon så på måndag ska dit och ta nya prover, bilder och bli klämd på.
Vi pratade vidare om mina armar som inte tycker om att få dropp. Och eftersom min onk är en sådan handlingskraftig kvinna så fick jag direkt en tid för att sätta in en CVK. Det är en liten slang som går in i ett stort blodkärl nära hjärtat. Den sticker ut nedanför nyckelbenet och ska sitta där under de månaderna man får cellgifter. Så igår var det dags för ytterligare en liten operation för att få denna slang på plats. Det hela gick jättebra men det gjorde riktigt ont efteråt och det hela känns lite bökigt.

I dag skulle jag också fått en ny dos cellgifter. Det har skjutits upp till på onsdag i stället för jag har visst lite för dåliga blodvärden nu. Alldeles för lite vita blodkroppar för att det ska vara vettigt att få mer gift. Jag har varit ruskigt trött och frusen de sista dagarna och där var förklaringen. Medan pojkvännen har suttit i T-tröja har jag gått omkring med mössa, raggsockor och hans übervarma, stickade ullkofta. Här är väl varmt säger pv med det är det inte alls det, inte ens i vanliga fall när man är så frusen som jag är. Att killar sällan fryser är ju ingen nyhet precis. Jag undrar vad de har i blodet som inte vi tjejer har. Kan jag också få lite tack!

I dag har jag i alla fall varit ute en sväng med hundarna i det vackra vädret (läs: det trista Göteborgsvädret). Uppfriskade om inte annat och både hundar och jag behöver ju röra på mig. Varje backe känns däremot som att bestiga ett berg. Visserligen ett väldigt litet berg men ändock mer än en kulle ;-) Var har min kondis tagit vägen, jo i gapet på små Pacman som susar runt i blodet och glufsar i sig mina celler *crunch crunsh crunsh*

Ja så här se man ut nu då. Halvskallig och plastförsedd.

Inget svar på proverna ännu, och det är väl bra eller....
På tisdag skall jag till onkologen så jag gissar att jag får svar då om inte annat, men hade det varit mer cancer så hade de väl ringt med det samma eller....
Nåväl, jag skulle inte sörja nämnvärt om de var tvugna att ta mer av brösten, jag har så det räcker och blir över. I själva verket får de gärna ta båda två rakt av. De har bara vållat mig bekymmer i form av bökiga bh:ar, ryggont och inte minst cancer och oro. Bort med skiten så kan jag få sova på mage utan ömma menstuttar i vägen.

De hade lovat storm och jag såg fram emot en ny Gudrun. Nu blev det inte ens en liten lillasyster men vi for ut till havet ändå för att få känna lite vind i ansiktet. (När Gudrun var här åkte jag och sambon ut till Saltholmen på kvällen när hon var som starkast. Det var mörkt och vi kämpade oss längst ut på klipporna. Vågorna sprutade över oss och vi kastades runt som vantar. Vi såg ingenting och hörde inget annat än vrålet från hav och vind. Livsfarligt men underbart) Hundarna var med nu och stackars Kuba frös så hon skakade så hon fick ha täcke på sig. Inte blev vi speciellt imponerade men det var skönt att luta sig mot vinden en stund och blicka ut över skummande hav.

Hej allihopa, tack för tummarna :-)

Jag har svåra bröst säger läkarna. Det är svårt att se något på mammografin och det är svårt att se på ultrajud. Jag har nämligen mycket körtlar och vävnad och väldigt lite fett där. Men, de tog massor med bilder, tittade i oändlighet på ultraljudet och bestämde sedan för att ta cellprover, för visst fanns det något i båda brösten. Frågan är vad. Tyvärr måste jag vänta på provsvaren innan jag kan ge er några nyheter *suck*
Nåväl, provsvaren skulle vara min onkolog tillhanda redan i morgon, så vi får väl se när hon ringer. Snabbt går det i alla fall så jag ska faktiskt inte klaga.

Usch, jag tycker verkligen inte om när de sticker i en. Sjävla sticket är inte så farligt, det gör ju inte så värst ont, men när de rotar runt med nålen i en för att de inte kommer in i venen, eller för att ta cellprov...det ilar i hela kroppen och jag blir illamående. 7 stycken cellprov tog de, så nu har jag ett litet plåster på varje tutte. Ser ju inte klokt ut *fniss*


Har ni märkt att dagarna börjar bli längre nu. Snart är det vår och snart är hela Slottskogen full med vitsippor. Är det inte fantastisk!

Jag har fått en infektion i armen. Det är inte ovanligt då cellgifterna fräter på venerna. Fy vad äckligt egentligen! Nåväl, armen är öm och svidig på insidan från armvecket upp till armhålan. Dock har det blivit lite bättre idag men annars så måste jag kontakta läkaren. Det är inte klokt vad många biverkningar det är på den här skiten. Men med tanke på att läkarna säger att cellgifter är den kraftigaste behandling en kropp klarar av så det är väl inte så konstigt.

I dag har jag varit på kalas. Massor med god mat, drycker och tårta. Jag känner mig stinn och väldigt mätt. Min bror är det som fyller år och denna bror jobbar på Pågens, så med mig hem fick jag en hel kasse med muffins och bullar. Han vet att jag är helt tokig i bakverk :-) Bullfia Kakmonster skulle jag nog hetat om jag vore tecknad *skratt*

I morgon är det dags för mammografi för att kolla upp mina knölar. Redan halv 8 på morgonen ska jag vara där *tvi* jag som är så morgontrött. Håll tummarna för mig är ni snälla så det inte är mer cancer!

Efter nästan en vecka med nya cellgifter är jag äntligen på benen igen, om än något skör, för inte orkar jag mycket inte. Fy tusan vad dålig jag blir, och det är fyra gånger kvar. Jag förstår inte hur jag ska orka. Den här gången spydde jag inte då jag fick nya medicineer, men jag mådde minst lika illa ändå. Såpass att det hade varit skönt att få tömma magen om jag bara hade kunnat. Illamående, total trötthet, panikångest och klaustrofobi i en härlig blandning. Det värsta är att det blir värre för var gång. Försöker tänka att jag har avklarat en tredjedel, det låter lite bättre, men jag vet inte om jag är så bra på att lura mig själv.

Håret är väldigt glest nu, men än sitter en del kvar. Däremot har jag inte tappat kroppshåret vilket är lite synd, jag hade sett fram emot att slippa raka benen :-)

Så, lite positiva saker då. Jo, jag har fått Trolltyg i tomteskogen på dvd av världens bästa bror och semlorna har kommit. Jihaaa!!

Josefin fick cellgifter igår och skriver ny blogg när hon e piggare om ett par dagar.

/ Pojkvännen

Har jag verkligen cancer...kan det vara möjligt?
Trots att jag går på cellgifter, tappar håret och har blivit opererad känns det främmande. Cancer är ett ord på en hemsk sjukdom som folk dör av. Jag undrar om jag någonsin kommer att förstå hela innebörden av det.

Nåväl, julen har förflutit på bra. Jag har mått ganska bra förutom huvudvärk och lite illamående då och då. Jag orkar inte lika mycket, det känner jag, men annars så är det rätt ok. Håret har inte trillat av ännu, men det sitter väldigt löst och i förrgår kväll/natt så hjälpte pojkvännen mig att raka av det. Nu har jag sisodär en cm långt och ser ut som en förrymd fånge från ett koncentrationsläger. Mörk stubb, blekt ansikte och stora bruna ögon. Både pv och min perukmakare tycker jag passar i det, men jag kan inte påstå att jag känner mig så himla läcker precis. Psykiskt är jag inte på topp nu och jag längtar efter lite sol så dagarna i alla fall blir lite ljusare.

Snart är det nyårsafton och den kommer tillbringas hemma med djuren, pv och god mat. Året som har varit har varit jobbigt på flera sätt, och jag vet att även nästa kommer bli rätt tungt med behandlingen. Jag brukar inte ge några nyårslöften och det kommer jag inte göra i år heller. Jag ska bara försöka bli frisk helt enkelt!

I söndags dog Cissi, en bc-syster, endast 35 år gammal. Cancern hade spridit sig till lunga och lever och läkarna kunde inte göra mer. Det gick så fort, endast 4 dagar var hon sängliggande. Hon hade planer och saker på gång, och så bara försvinner hon. Jag tänker på hennes familj, jag tänker på sjukdomen som sliter bort så många från oss.

För övrigt mår jag ganska bra, illamåendet hålls i shack med mängder av rumstempererat vatten. Huvudvärken är stundtals kraftig och några tabletter hjälper inte men jag kan i alla fall sova lite bättre nu än tidigare.

I går var jag och pojkvännen och hämtade ut en peruk till mig. Den var fin och passade mig bra, men det tar nog lite tid att vänja sig vid tanken. Nu står den uppe på bokhyllan och tronar på ett vitt huvud i frigolit. Den ser förvånansvärt äkta ut, trots att jag valde syntethår.

Jag är förkyyyld!
Fast det är jag egentligen inte alls, det är bara knepiga biverkningar av rävgiftet. Annars mår jag ganska bra i dag...ja allt är ju relativt förstårs, men det är inte värre än illamående, huvudvärk, trötthet och en snorig näsa och öm hals. Det kan man ju faktiskt leva med :-) Fast med tanke på att jag stod på en fotbollsplan i Slottskogen i dag i över en timma och frös om fötterna så kanske det blir snorigt på riktigt. Vi träffade nämligen en stor och ståtlig ridgebacktik på 18 månader som vovvarna röjde loss med. Efter att Kuba blev illa biten av en boxertik så har hon varit lite tjurig på sitt egna kön, men denna tös hade ett fantastiskt hundspråk så det dröjde inte länge innan de två for runt som ystra valpar. Polis av ordningen, alltså Herr Loke, försökte med jämna mellanrum få ordning bland småflckorna med föga gott resultat. Fanken vad schäfrar kan vråla!

Nu börjar jag känna att håret är på väg att säga hej då. Det börjar redan ömma lite i hårbotten. Målet är att ha frisyren kvar över julafton men vi får väl se. Hårstråna börjar lossna lite lättare när man drar i dom, vilket jag givetvis inte kan låta bli att göra. Det är kanske därför jag har en sådan ruskig spänningshuvudvärk, som om jag hade ett spännband hårt spänt runt huvudet. Ja det är inte lätt att veta vad som händer i kroppen men man får ju hoppas att skiten gör nytta i alla fall. Nu är det krig i lingonskogen!

Har ni förresten sett Trolltyg i Tomteskogen? Åh, en helt underbar film, den skulle jag vilja ha på DVD.


- Var är Fjant?
- Här mamma!


- Titta, en hel tomtearmé


- Åh Tor!
- Åh Lisa!

Aaaaw