Ett år med cancer!

I går slet Kuba sönder min favoritjacka, min älskade skinnjacka. I jakten på mat finns inga skrupler och jag hade glömt kvar några hundgodisar i ena fickan. Kuba har ett luktsinne utöver det vanliga men använder det till min förtret ofta för fel ändamål.
Jag älskar denna hund över allt annat, men fan ta henne ibland!

De sista dagarna har varit lite tyngre än vanligt. Jag brukar inte gå och oroa mig för saker men nu slingrar sig ångesten som en skadad orm i mina inälvor. Varför kan även jag undra men mycket är osäkert nu, framför allt framtiden. Jag är trött i både kropp och själ och jag behöver lugn, men verkligheten knackar handfast på mitt sinne. Jag är i grund och botten en obotlig optimist men ibland är det lätt att snubbla ner i en svacka.
Det är en intressant resa att ha cancer, men det tär på en.