Ett år med cancer!

Denna går i graven men den nya bloggen hittar du HÄR

Josefin...skallig, strålsvullen och blek!

Det här blir mitt sista inlägg, ja i alla fall på ett bra tag. Nu tänker jag koncentrera mig på annat här i livet, som livet t ex ;-) Nya framtidsplaner med förhoppningsvis nya vänner, nya avelsplaner, nya planer inför sommaren och mycket ledig tid för att välja allt rätt.
Det kanske blir lite abrupt det här, men med tanke på att det inte är så många som läser bloggen så känns det ok ändå.

Tack för att ni följt mig!
Ha en underbar sommar och ta hand om varandra!

Jag borde väl skriva något vettigt nu när jag väl uppdaterar, men jag känner mig lite less på bloggen och har ingen riktig inspiration. Däremot blir man lite taggad när man ser att nya hittar hit och när man får hälsningar genom andras bloggar :-)

Sedan jag började med strålningen så har jag gått omkring som en zombie och inte orkat någonting. Jag har fått tvinga mig ut, tack och lov att man har hundar, och sedan störtat ner i soffan när jag kommit hem. Nu har det äntligen börjat lätta och jag tror det har med att göra att kroppen börjar återhämta sig från cellgifterna. Kaka på kaka, eller koblaja på koblaja snarare, har ju inte varit någon höjdare för min stackars skrott. Nu börjar dock konditonen komma tillbaks och jag flåsar inte längre som en bälg när jag går upp för någon ynklig liten backe. Huden är förvånansvärt opåverkad i strålningsområdet förutom att den är lite tunnare på vissa ställen. Under bröstet har det gått hål pga bygeln i bh:n men jag har fått en liten klibbig dyna att sätta fast där som skydd. Håret växer och gror, tyvärr överallt, och den riktiga färgen börjar återkomma längst in. Det är skönt att vara korthårig :-)

Till helgen ska jag åka och hälsa på min pappa. Honom har jag inte träffat på fyra år så det ska bli roligt...och gott. Han är en superkock (nej, han är egentligen ingenjör) och lagar fantastiskt god mat och kan stå i köket en hel dag och fixa och dona med någon rätt som tar 5 minuter att käka upp *skratt*

De sista två dagarna har vi spenderat vid havet. Långa promenader och solvarma klippor, då finns inte cancer i medvetandet.

Sommarmat
Petterssons paj - ädelost, prästost, keso och oliver + sallad med vinäger och olivolja.


Sommarskor


Sommarlektyr


Sommarvåt hund
Loke älskar att bada,


Sommakruka
- till skillnad från Kuba som är en riktig badkruka.


Sommargrön hjärtsten


Sommarblommor


Sommarhundar


Sommarpäls
Kubars sommarpäls blir bara vackrare och rödare för varje år. Nu är den djupt tegelröd och glittrar i solen.


Sommarfika
Jordgubbssaft och kanelbullar.


Sommartid
Mormors gamla klocka är nu lagad och i bruk.


Sommarkille

I går slet Kuba sönder min favoritjacka, min älskade skinnjacka. I jakten på mat finns inga skrupler och jag hade glömt kvar några hundgodisar i ena fickan. Kuba har ett luktsinne utöver det vanliga men använder det till min förtret ofta för fel ändamål.
Jag älskar denna hund över allt annat, men fan ta henne ibland!

De sista dagarna har varit lite tyngre än vanligt. Jag brukar inte gå och oroa mig för saker men nu slingrar sig ångesten som en skadad orm i mina inälvor. Varför kan även jag undra men mycket är osäkert nu, framför allt framtiden. Jag är trött i både kropp och själ och jag behöver lugn, men verkligheten knackar handfast på mitt sinne. Jag är i grund och botten en obotlig optimist men ibland är det lätt att snubbla ner i en svacka.
Det är en intressant resa att ha cancer, men det tär på en.

Jag är lite trött på att skriva i bloggen. Skriver jag för mig själv, skriver jag för andra, är folk intresserade, är jag intresserad av att läsa den senare som en gammal dagbok, fyller den någon funktion...osv? Asch, vi får väl se!

Jag har börjat med strålningen och det är inte värre än att jag blir väldigt trött. Det är väl inte så fasligt kul att åka till sjukan varenda dag, men samtidigt är det skönt att komma ut annat än i skogen och se lite folk. Det är skönt att vara sjukskriven och bara gå och skrota i min egen takt hela dagarna. Jag går och fnular lite på hösten, vi får se vilken väg jag väljer, om jag fortsätter på den gamla eller viker av och tar en spännande avfart :-)