Ett år med cancer!

Ni är ju tossiga allihopa *skratt* vilka komplimanger! Ja man kan ju inte annat än att bli glad i hela hjärtat trots att man själv  känner sig som en skabbräv...eller som ett bowlingklot med grisborst :-)

Prover ja!
Jag blev ju som sagt skickad till NÄL i Trollhättan i förrgår. De tog nya bilder, nytt ulraljud och nya cellprover. Hur många vet jag inte men de stack och stack och stack och till slut ville jag bara resa mig upp och vråla att NU RÄCKER DET! Men det gjorde jag ju inte förstås. Efter det fick jag vänta ett par timmar och vad gör man i två timmar på ett sjukhus när man är tröttare än tröttast. Jo man flyr därifrån och då hamnar man på Burgarkungen. Efter två tradiga cheeseburgare och en mindre tradig milkshake fick jag tillbaks lite energi och orkade gå runt att kika lite. När sedan proverna var klara och jag fick träffa läkaren igen så visade proverna "orolig cellbild". Vilket kan vara mer cancer men det kan också bero på cellgifterna som cellerna blir påverkade av. Det var bara att klä av sig igen och så fick de i stället ta vävnadsprover. Så nu har jag än en gång ett tjusigt plåster på vardera blå och sönderstycken tutte.
Nu är det bara att vänta, igen!

I morse var jag och fick nya cellgifter igen. Vilken skillnad nu när jag har den här kranen på mig och de inte behöver sticka sönder mig. Det var bara in med droppet, lätt som en plätt. Jag var och är så fruktansvärt trött så jag sov mig igenom påsarna och lufsade hem i halvdvala. Nu ska jag försöka hinna ut med hundarna en sväng innan reaktionen smäller till och jag bli sängliggande. Jag återkommer så fort jag får tillbaks orken.

Kram på er alla!