Ett år med cancer!

Ni är ju tossiga allihopa *skratt* vilka komplimanger! Ja man kan ju inte annat än att bli glad i hela hjärtat trots att man själv  känner sig som en skabbräv...eller som ett bowlingklot med grisborst :-)

Prover ja!
Jag blev ju som sagt skickad till NÄL i Trollhättan i förrgår. De tog nya bilder, nytt ulraljud och nya cellprover. Hur många vet jag inte men de stack och stack och stack och till slut ville jag bara resa mig upp och vråla att NU RÄCKER DET! Men det gjorde jag ju inte förstås. Efter det fick jag vänta ett par timmar och vad gör man i två timmar på ett sjukhus när man är tröttare än tröttast. Jo man flyr därifrån och då hamnar man på Burgarkungen. Efter två tradiga cheeseburgare och en mindre tradig milkshake fick jag tillbaks lite energi och orkade gå runt att kika lite. När sedan proverna var klara och jag fick träffa läkaren igen så visade proverna "orolig cellbild". Vilket kan vara mer cancer men det kan också bero på cellgifterna som cellerna blir påverkade av. Det var bara att klä av sig igen och så fick de i stället ta vävnadsprover. Så nu har jag än en gång ett tjusigt plåster på vardera blå och sönderstycken tutte.
Nu är det bara att vänta, igen!

I morse var jag och fick nya cellgifter igen. Vilken skillnad nu när jag har den här kranen på mig och de inte behöver sticka sönder mig. Det var bara in med droppet, lätt som en plätt. Jag var och är så fruktansvärt trött så jag sov mig igenom påsarna och lufsade hem i halvdvala. Nu ska jag försöka hinna ut med hundarna en sväng innan reaktionen smäller till och jag bli sängliggande. Jag återkommer så fort jag får tillbaks orken.

Kram på er alla!

Besöket hos onkologen gav mig inga svar. Onken hade inte fått provsvaren över huvudtaget och hon osade en stund över Salhgrenska. Min onk är däremot en handlingskraftig kvinna så hon satte fart på en syster som fick jaga rätt på det hela. Det visade sig att provsvaren var bristfälliga och behövs göras om. Jag skickar dig till NÄL i Trollhättan sa onken, för där är det i alla fall ordning och reda och allt går fortare. Det måste hända något tyckte hon så på måndag ska dit och ta nya prover, bilder och bli klämd på.
Vi pratade vidare om mina armar som inte tycker om att få dropp. Och eftersom min onk är en sådan handlingskraftig kvinna så fick jag direkt en tid för att sätta in en CVK. Det är en liten slang som går in i ett stort blodkärl nära hjärtat. Den sticker ut nedanför nyckelbenet och ska sitta där under de månaderna man får cellgifter. Så igår var det dags för ytterligare en liten operation för att få denna slang på plats. Det hela gick jättebra men det gjorde riktigt ont efteråt och det hela känns lite bökigt.

I dag skulle jag också fått en ny dos cellgifter. Det har skjutits upp till på onsdag i stället för jag har visst lite för dåliga blodvärden nu. Alldeles för lite vita blodkroppar för att det ska vara vettigt att få mer gift. Jag har varit ruskigt trött och frusen de sista dagarna och där var förklaringen. Medan pojkvännen har suttit i T-tröja har jag gått omkring med mössa, raggsockor och hans übervarma, stickade ullkofta. Här är väl varmt säger pv med det är det inte alls det, inte ens i vanliga fall när man är så frusen som jag är. Att killar sällan fryser är ju ingen nyhet precis. Jag undrar vad de har i blodet som inte vi tjejer har. Kan jag också få lite tack!

I dag har jag i alla fall varit ute en sväng med hundarna i det vackra vädret (läs: det trista Göteborgsvädret). Uppfriskade om inte annat och både hundar och jag behöver ju röra på mig. Varje backe känns däremot som att bestiga ett berg. Visserligen ett väldigt litet berg men ändock mer än en kulle ;-) Var har min kondis tagit vägen, jo i gapet på små Pacman som susar runt i blodet och glufsar i sig mina celler *crunch crunsh crunsh*

Ja så här se man ut nu då. Halvskallig och plastförsedd.

Inget svar på proverna ännu, och det är väl bra eller....
På tisdag skall jag till onkologen så jag gissar att jag får svar då om inte annat, men hade det varit mer cancer så hade de väl ringt med det samma eller....
Nåväl, jag skulle inte sörja nämnvärt om de var tvugna att ta mer av brösten, jag har så det räcker och blir över. I själva verket får de gärna ta båda två rakt av. De har bara vållat mig bekymmer i form av bökiga bh:ar, ryggont och inte minst cancer och oro. Bort med skiten så kan jag få sova på mage utan ömma menstuttar i vägen.

De hade lovat storm och jag såg fram emot en ny Gudrun. Nu blev det inte ens en liten lillasyster men vi for ut till havet ändå för att få känna lite vind i ansiktet. (När Gudrun var här åkte jag och sambon ut till Saltholmen på kvällen när hon var som starkast. Det var mörkt och vi kämpade oss längst ut på klipporna. Vågorna sprutade över oss och vi kastades runt som vantar. Vi såg ingenting och hörde inget annat än vrålet från hav och vind. Livsfarligt men underbart) Hundarna var med nu och stackars Kuba frös så hon skakade så hon fick ha täcke på sig. Inte blev vi speciellt imponerade men det var skönt att luta sig mot vinden en stund och blicka ut över skummande hav.

Hej allihopa, tack för tummarna :-)

Jag har svåra bröst säger läkarna. Det är svårt att se något på mammografin och det är svårt att se på ultrajud. Jag har nämligen mycket körtlar och vävnad och väldigt lite fett där. Men, de tog massor med bilder, tittade i oändlighet på ultraljudet och bestämde sedan för att ta cellprover, för visst fanns det något i båda brösten. Frågan är vad. Tyvärr måste jag vänta på provsvaren innan jag kan ge er några nyheter *suck*
Nåväl, provsvaren skulle vara min onkolog tillhanda redan i morgon, så vi får väl se när hon ringer. Snabbt går det i alla fall så jag ska faktiskt inte klaga.

Usch, jag tycker verkligen inte om när de sticker i en. Sjävla sticket är inte så farligt, det gör ju inte så värst ont, men när de rotar runt med nålen i en för att de inte kommer in i venen, eller för att ta cellprov...det ilar i hela kroppen och jag blir illamående. 7 stycken cellprov tog de, så nu har jag ett litet plåster på varje tutte. Ser ju inte klokt ut *fniss*


Har ni märkt att dagarna börjar bli längre nu. Snart är det vår och snart är hela Slottskogen full med vitsippor. Är det inte fantastisk!

Jag har fått en infektion i armen. Det är inte ovanligt då cellgifterna fräter på venerna. Fy vad äckligt egentligen! Nåväl, armen är öm och svidig på insidan från armvecket upp till armhålan. Dock har det blivit lite bättre idag men annars så måste jag kontakta läkaren. Det är inte klokt vad många biverkningar det är på den här skiten. Men med tanke på att läkarna säger att cellgifter är den kraftigaste behandling en kropp klarar av så det är väl inte så konstigt.

I dag har jag varit på kalas. Massor med god mat, drycker och tårta. Jag känner mig stinn och väldigt mätt. Min bror är det som fyller år och denna bror jobbar på Pågens, så med mig hem fick jag en hel kasse med muffins och bullar. Han vet att jag är helt tokig i bakverk :-) Bullfia Kakmonster skulle jag nog hetat om jag vore tecknad *skratt*

I morgon är det dags för mammografi för att kolla upp mina knölar. Redan halv 8 på morgonen ska jag vara där *tvi* jag som är så morgontrött. Håll tummarna för mig är ni snälla så det inte är mer cancer!

Efter nästan en vecka med nya cellgifter är jag äntligen på benen igen, om än något skör, för inte orkar jag mycket inte. Fy tusan vad dålig jag blir, och det är fyra gånger kvar. Jag förstår inte hur jag ska orka. Den här gången spydde jag inte då jag fick nya medicineer, men jag mådde minst lika illa ändå. Såpass att det hade varit skönt att få tömma magen om jag bara hade kunnat. Illamående, total trötthet, panikångest och klaustrofobi i en härlig blandning. Det värsta är att det blir värre för var gång. Försöker tänka att jag har avklarat en tredjedel, det låter lite bättre, men jag vet inte om jag är så bra på att lura mig själv.

Håret är väldigt glest nu, men än sitter en del kvar. Däremot har jag inte tappat kroppshåret vilket är lite synd, jag hade sett fram emot att slippa raka benen :-)

Så, lite positiva saker då. Jo, jag har fått Trolltyg i tomteskogen på dvd av världens bästa bror och semlorna har kommit. Jihaaa!!

Josefin fick cellgifter igår och skriver ny blogg när hon e piggare om ett par dagar.

/ Pojkvännen