Ett år med cancer!

Vilken dag, jag är så trött *pust*

Åkte igen den lite halvtrista 45:an till sjukhuset och blev först stucken armen och pumpades ut på några rör blod *rys* Jag är så himla sjåpig med just armvecket, görfånigt!
Nåväl, efter det bar det upp till avdelning 62 där jag ska ligga sedan och där fick jag prata med "min" sjuksköterska. Det frågades frågor och fylldes i papper. Därefter var det dags att pysa ner narkossköterskan (eller säger man skötaren när det är en kille tro, hm hm). Ännu mera frågor och ännu mera papper. Upp till avdelningen igen där det bjöds på kallops. Alltså sjukhusmat...ja det var ju inte som mammas & pappas mat precis men det gick ju ner i alla fall, matvrak som man är :-) Sedan fick jag vänta..och vänta, men till sist kom då äntligen min läkare som också är den som ska operera mig. Han berättade att jag med all sannorlikhet kommer att få cellgifter sedan på grund av min ålder så det får jag ju förbereda mig på. Han klämde lite på mig och ritade en rund liten ring precis över tumören.
Ännu en sväng neråt i huset för att avsluta dagen hos...ja vad 17 hette det? Ja i alla fall, där sprutade en sjuksköterska in radioaktivt ämne under huden i den lilla ringen som läkaren ritade. Detta för att de sedan ska kunna se vart vätskan tar vägen, till vilken lymfkörtel i armhålan som ligger först i förhållandet till tumören. Den ska de sedan plocka ut för att se om cancern har spridit sig dit. Om inte så är det bra, men om så får de även ta ut de andra körtlarna och se hur det ligger till där. Längre än så vill jag inte tänka!
De ska med andra ord även öppna upp i armhålan. Vilken jäkla tur att det är på höger sida. Mysigt att ha två jyckar i en arm annars som man inte kan lyfta utan att få spader.
Allt som allt tog det 6 timmar *gäsp* Men boken jag köpte var i alla fall himla bra ;-)

Det tar ca en timma och en kvart från mig till sjukhuset, och jag ska vara där 06:45!! Fy fabulund, det blir att gå upp i ottan det. Underbara Lina får gå upp ännu tidigare stackarn, för hon bor i en annan stad hon och ska komma och hämta mig, köra mig dit och sedan hålla mig sällskap. Vilken ängel va :-)

Än så länge är jag inte alls nervös för operationen, det är ju inte första gången jag blir sövd och uppsprättad, men håll gärna tummarna för mig ändå är ni söta!