Ett år med cancer!

Det var längesedan jag skrev, men jag har inte mått så bra sista tiden.

Dagen för urplockning av äggen kom, och jag såg verkligen fram emot att få det gjort. Hade jag vetat vad som väntade hade jag aldrig gått i genom det dock. Jag fick gå in i operationsrummet och lägga mig i en gynliknande stol. Först så brukar man börja det hela med att ge en rejäl dos morfin men eftersom jag är allergisk mot det så fick jag klara mig utan. De gick i stället direkt på att bedöva livmodertappen. Etta sker med fyra sprutor liknande de man får hos tandläkaren. Det gjorde så jäkla ont men jag fick lite lustgas för att lindra. Sedan körde de in en ca 30-40 cm grov nål med vilken de tryckte hål på varje blåsa och tömde dessa ner i små skålar. Jag hade extremt många blåsor och blåsorna var dessutom segare än vanligt. Nu är det inte mogna ägg i alla blåsor men de fick i alla fall ut hela 21 ägg och hur många blåsor de tog hål på vet jag inte. Efter halva tiden kändes det som om jag skulle dö och de gav mig morfinet i alla fall. Tyvärr var det nog för sent för till slut orkade kroppen in av all smärta och jag svimmande. I stället för att gå tillbaks till rummet för egen maskin fick de hämta mig på bår och ge mig syrgas.

Efteråt mådde jag fruktansvärt illa och hade ont som bara den. Det kändes som om de hade slitit mig sönder och samman inuti. Jag fick ligga kvar några timmar och med syrgas och återhämta mig. Efteråt fick jag veta att ca 10 ägg är normalt, så jag var otroligt produktiv.

När jag väl kom hem hade jag förträngt så mycket av det att jag inte mindes när det hade skett. Jag var tvungen att fråga pojkvännen och blev förvånad när han svarade " i morse". En fruktansvärd upplevelse jag aldrig vill göra om.
Hela veckan efteråt hade jag väldigt ont i magen men sedan tonade det bort.

Usch, jag hoppas inte någon som går och väntar på just detta läser här. Men i så fall kan jag trösta med att de andra kvinnorna som var där hade det mycket lättare och kunde gå hem nästan direkt, det är heller inte så vanligt att blåsorna är så många och sega.


I går morse vad det dags för första cellgiftbehandligen. Det var inte alls så farligt, 3 olika påsar rann in via dropp och det tog ca en timma. Efteråt mådde jag prima men mitt på dagen kom illamåendet. Det blev bara värre och värre och sedan låg jag till sängs och spydde hela eftermiddagen och kvällen. I dag mår jag bättre men fortfarande lite illa men jag spyr inte. Slemhinnorna känns lite irriterande och smaken börjar förändras något och jag har en konstig trötthet i kroppen. Vi får se hur det är i morgon, jag har i alla fall fått massor med piller med mig hem mot just illamåendet.


Ja just det ja, det är ju Lucia idag. Givetvis önskar jag er alla en underbar lussekväll :-) Själv hade jag planerat att fira lusse med klassen idag eftersom jag trodde att cellifterna skulle börja den 17:e. Men läkaren hade gett mig fel datum så det blev inget med det tyvärr. Synd, det hade varit en trevlig avslutning och kul att få träffa dem en sista gång på lite festligare maner.