Grått både inne och ute!
Har jag verkligen cancer...kan det vara möjligt?
Trots att jag går på cellgifter, tappar håret och har blivit opererad känns det främmande. Cancer är ett ord på en hemsk sjukdom som folk dör av. Jag undrar om jag någonsin kommer att förstå hela innebörden av det.
Nåväl, julen har förflutit på bra. Jag har mått ganska bra förutom huvudvärk och lite illamående då och då. Jag orkar inte lika mycket, det känner jag, men annars så är det rätt ok. Håret har inte trillat av ännu, men det sitter väldigt löst och i förrgår kväll/natt så hjälpte pojkvännen mig att raka av det. Nu har jag sisodär en cm långt och ser ut som en förrymd fånge från ett koncentrationsläger. Mörk stubb, blekt ansikte och stora bruna ögon. Både pv och min perukmakare tycker jag passar i det, men jag kan inte påstå att jag känner mig så himla läcker precis. Psykiskt är jag inte på topp nu och jag längtar efter lite sol så dagarna i alla fall blir lite ljusare.
Snart är det nyårsafton och den kommer tillbringas hemma med djuren, pv och god mat. Året som har varit har varit jobbigt på flera sätt, och jag vet att även nästa kommer bli rätt tungt med behandlingen. Jag brukar inte ge några nyårslöften och det kommer jag inte göra i år heller. Jag ska bara försöka bli frisk helt enkelt!
Trots att jag går på cellgifter, tappar håret och har blivit opererad känns det främmande. Cancer är ett ord på en hemsk sjukdom som folk dör av. Jag undrar om jag någonsin kommer att förstå hela innebörden av det.
Nåväl, julen har förflutit på bra. Jag har mått ganska bra förutom huvudvärk och lite illamående då och då. Jag orkar inte lika mycket, det känner jag, men annars så är det rätt ok. Håret har inte trillat av ännu, men det sitter väldigt löst och i förrgår kväll/natt så hjälpte pojkvännen mig att raka av det. Nu har jag sisodär en cm långt och ser ut som en förrymd fånge från ett koncentrationsläger. Mörk stubb, blekt ansikte och stora bruna ögon. Både pv och min perukmakare tycker jag passar i det, men jag kan inte påstå att jag känner mig så himla läcker precis. Psykiskt är jag inte på topp nu och jag längtar efter lite sol så dagarna i alla fall blir lite ljusare.
Snart är det nyårsafton och den kommer tillbringas hemma med djuren, pv och god mat. Året som har varit har varit jobbigt på flera sätt, och jag vet att även nästa kommer bli rätt tungt med behandlingen. Jag brukar inte ge några nyårslöften och det kommer jag inte göra i år heller. Jag ska bara försöka bli frisk helt enkelt!
En ny ängel i himlen.
I söndags dog Cissi, en bc-syster, endast 35 år gammal. Cancern hade spridit sig till lunga och lever och läkarna kunde inte göra mer. Det gick så fort, endast 4 dagar var hon sängliggande. Hon hade planer och saker på gång, och så bara försvinner hon. Jag tänker på hennes familj, jag tänker på sjukdomen som sliter bort så många från oss.
För övrigt mår jag ganska bra, illamåendet hålls i shack med mängder av rumstempererat vatten. Huvudvärken är stundtals kraftig och några tabletter hjälper inte men jag kan i alla fall sova lite bättre nu än tidigare.
I går var jag och pojkvännen och hämtade ut en peruk till mig. Den var fin och passade mig bra, men det tar nog lite tid att vänja sig vid tanken. Nu står den uppe på bokhyllan och tronar på ett vitt huvud i frigolit. Den ser förvånansvärt äkta ut, trots att jag valde syntethår.
För övrigt mår jag ganska bra, illamåendet hålls i shack med mängder av rumstempererat vatten. Huvudvärken är stundtals kraftig och några tabletter hjälper inte men jag kan i alla fall sova lite bättre nu än tidigare.
I går var jag och pojkvännen och hämtade ut en peruk till mig. Den var fin och passade mig bra, men det tar nog lite tid att vänja sig vid tanken. Nu står den uppe på bokhyllan och tronar på ett vitt huvud i frigolit. Den ser förvånansvärt äkta ut, trots att jag valde syntethår.
Trolltyg!
Jag är förkyyyld!
Fast det är jag egentligen inte alls, det är bara knepiga biverkningar av rävgiftet. Annars mår jag ganska bra i dag...ja allt är ju relativt förstårs, men det är inte värre än illamående, huvudvärk, trötthet och en snorig näsa och öm hals. Det kan man ju faktiskt leva med :-) Fast med tanke på att jag stod på en fotbollsplan i Slottskogen i dag i över en timma och frös om fötterna så kanske det blir snorigt på riktigt. Vi träffade nämligen en stor och ståtlig ridgebacktik på 18 månader som vovvarna röjde loss med. Efter att Kuba blev illa biten av en boxertik så har hon varit lite tjurig på sitt egna kön, men denna tös hade ett fantastiskt hundspråk så det dröjde inte länge innan de två for runt som ystra valpar. Polis av ordningen, alltså Herr Loke, försökte med jämna mellanrum få ordning bland småflckorna med föga gott resultat. Fanken vad schäfrar kan vråla!
Nu börjar jag känna att håret är på väg att säga hej då. Det börjar redan ömma lite i hårbotten. Målet är att ha frisyren kvar över julafton men vi får väl se. Hårstråna börjar lossna lite lättare när man drar i dom, vilket jag givetvis inte kan låta bli att göra. Det är kanske därför jag har en sådan ruskig spänningshuvudvärk, som om jag hade ett spännband hårt spänt runt huvudet. Ja det är inte lätt att veta vad som händer i kroppen men man får ju hoppas att skiten gör nytta i alla fall. Nu är det krig i lingonskogen!
Har ni förresten sett Trolltyg i Tomteskogen? Åh, en helt underbar film, den skulle jag vilja ha på DVD.
- Var är Fjant?
- Här mamma!
- Titta, en hel tomtearmé
- Åh Tor!
- Åh Lisa!
Aaaaw
Fast det är jag egentligen inte alls, det är bara knepiga biverkningar av rävgiftet. Annars mår jag ganska bra i dag...ja allt är ju relativt förstårs, men det är inte värre än illamående, huvudvärk, trötthet och en snorig näsa och öm hals. Det kan man ju faktiskt leva med :-) Fast med tanke på att jag stod på en fotbollsplan i Slottskogen i dag i över en timma och frös om fötterna så kanske det blir snorigt på riktigt. Vi träffade nämligen en stor och ståtlig ridgebacktik på 18 månader som vovvarna röjde loss med. Efter att Kuba blev illa biten av en boxertik så har hon varit lite tjurig på sitt egna kön, men denna tös hade ett fantastiskt hundspråk så det dröjde inte länge innan de två for runt som ystra valpar. Polis av ordningen, alltså Herr Loke, försökte med jämna mellanrum få ordning bland småflckorna med föga gott resultat. Fanken vad schäfrar kan vråla!
Nu börjar jag känna att håret är på väg att säga hej då. Det börjar redan ömma lite i hårbotten. Målet är att ha frisyren kvar över julafton men vi får väl se. Hårstråna börjar lossna lite lättare när man drar i dom, vilket jag givetvis inte kan låta bli att göra. Det är kanske därför jag har en sådan ruskig spänningshuvudvärk, som om jag hade ett spännband hårt spänt runt huvudet. Ja det är inte lätt att veta vad som händer i kroppen men man får ju hoppas att skiten gör nytta i alla fall. Nu är det krig i lingonskogen!
Har ni förresten sett Trolltyg i Tomteskogen? Åh, en helt underbar film, den skulle jag vilja ha på DVD.
- Var är Fjant?
- Här mamma!
- Titta, en hel tomtearmé
- Åh Tor!
- Åh Lisa!
Aaaaw
Dag 6
Dag 6 med cellgifter i kroppen och nu äntligen börjar jag må lite bättre. Jag är trött förstås och slemhinnorna är irriterande så näsan är tät och rinnig och ögonen svider något. Insidan av munnen känns död och jag har ingen riktig känsel där. Saker smakar lite märklig och vissa saker luktar skarpt. Magen är lite knepig och igår fick jag kraftiga kramper. Det gjorde så in i norden ont och jag svimmade inne på toaletten. Jag hann att sätta mig ner innan så jag slapp att trilla och slå mig i alla fall. Sedan satt jag där i någon timma, skrek och grät och försökte undvika att svimma igen. Det gick väl sisodär men till slut ebbade kramperna bort. Efteråt var jag helt slut, skakig och kläderna våta av svett. Resten av kvällen tillbringades i sängen och pojkvännen serverade kladdkaka med glass som han hade hjälpt mig att baka tidigare på dagen. Han hade visserligen glömt mjölet men det var mumsigt ändå *fniss*
Nu får vi se vad den här dagen har i beredskap för mig!
Nu får vi se vad den här dagen har i beredskap för mig!
Dag tre med cytostatika.
Nu har illamåendet gått över men fy tusan vad trött jag är. Inte på ett vanligt sätt utan på något mycket mer obehagligt sätt. Orkar ingenting, orkar inte sova, inte hålla upp huvudet knappt, inte läsa, titta på tv....orkar knappt prata i telefon. Jag ser dåligt och hör som i en bubbla. Det känns som om jag ska somna hela tiden men när jag försöker sova slumrar jag bara. Urk, jag vill bara gråta och så har det bara börjat alltihopa. Jag vill inte vara med längre 
Usch vilket snurrigt och kort inlägg men jag känner mig helt väck och kan inte tänka klart och ögonen är på halvljus.
Usch vilket snurrigt och kort inlägg men jag känner mig helt väck och kan inte tänka klart och ögonen är på halvljus.
En ny kropp tack!
Det var längesedan jag skrev, men jag har inte mått så bra sista tiden.
Dagen för urplockning av äggen kom, och jag såg verkligen fram emot att få det gjort. Hade jag vetat vad som väntade hade jag aldrig gått i genom det dock. Jag fick gå in i operationsrummet och lägga mig i en gynliknande stol. Först så brukar man börja det hela med att ge en rejäl dos morfin men eftersom jag är allergisk mot det så fick jag klara mig utan. De gick i stället direkt på att bedöva livmodertappen. Etta sker med fyra sprutor liknande de man får hos tandläkaren. Det gjorde så jäkla ont men jag fick lite lustgas för att lindra. Sedan körde de in en ca 30-40 cm grov nål med vilken de tryckte hål på varje blåsa och tömde dessa ner i små skålar. Jag hade extremt många blåsor och blåsorna var dessutom segare än vanligt. Nu är det inte mogna ägg i alla blåsor men de fick i alla fall ut hela 21 ägg och hur många blåsor de tog hål på vet jag inte. Efter halva tiden kändes det som om jag skulle dö och de gav mig morfinet i alla fall. Tyvärr var det nog för sent för till slut orkade kroppen in av all smärta och jag svimmande. I stället för att gå tillbaks till rummet för egen maskin fick de hämta mig på bår och ge mig syrgas.
Efteråt mådde jag fruktansvärt illa och hade ont som bara den. Det kändes som om de hade slitit mig sönder och samman inuti. Jag fick ligga kvar några timmar och med syrgas och återhämta mig. Efteråt fick jag veta att ca 10 ägg är normalt, så jag var otroligt produktiv.
När jag väl kom hem hade jag förträngt så mycket av det att jag inte mindes när det hade skett. Jag var tvungen att fråga pojkvännen och blev förvånad när han svarade " i morse". En fruktansvärd upplevelse jag aldrig vill göra om.
Hela veckan efteråt hade jag väldigt ont i magen men sedan tonade det bort.
Usch, jag hoppas inte någon som går och väntar på just detta läser här. Men i så fall kan jag trösta med att de andra kvinnorna som var där hade det mycket lättare och kunde gå hem nästan direkt, det är heller inte så vanligt att blåsorna är så många och sega.
I går morse vad det dags för första cellgiftbehandligen. Det var inte alls så farligt, 3 olika påsar rann in via dropp och det tog ca en timma. Efteråt mådde jag prima men mitt på dagen kom illamåendet. Det blev bara värre och värre och sedan låg jag till sängs och spydde hela eftermiddagen och kvällen. I dag mår jag bättre men fortfarande lite illa men jag spyr inte. Slemhinnorna känns lite irriterande och smaken börjar förändras något och jag har en konstig trötthet i kroppen. Vi får se hur det är i morgon, jag har i alla fall fått massor med piller med mig hem mot just illamåendet.
Ja just det ja, det är ju Lucia idag. Givetvis önskar jag er alla en underbar lussekväll :-) Själv hade jag planerat att fira lusse med klassen idag eftersom jag trodde att cellifterna skulle börja den 17:e. Men läkaren hade gett mig fel datum så det blev inget med det tyvärr. Synd, det hade varit en trevlig avslutning och kul att få träffa dem en sista gång på lite festligare maner.
Dagen för urplockning av äggen kom, och jag såg verkligen fram emot att få det gjort. Hade jag vetat vad som väntade hade jag aldrig gått i genom det dock. Jag fick gå in i operationsrummet och lägga mig i en gynliknande stol. Först så brukar man börja det hela med att ge en rejäl dos morfin men eftersom jag är allergisk mot det så fick jag klara mig utan. De gick i stället direkt på att bedöva livmodertappen. Etta sker med fyra sprutor liknande de man får hos tandläkaren. Det gjorde så jäkla ont men jag fick lite lustgas för att lindra. Sedan körde de in en ca 30-40 cm grov nål med vilken de tryckte hål på varje blåsa och tömde dessa ner i små skålar. Jag hade extremt många blåsor och blåsorna var dessutom segare än vanligt. Nu är det inte mogna ägg i alla blåsor men de fick i alla fall ut hela 21 ägg och hur många blåsor de tog hål på vet jag inte. Efter halva tiden kändes det som om jag skulle dö och de gav mig morfinet i alla fall. Tyvärr var det nog för sent för till slut orkade kroppen in av all smärta och jag svimmande. I stället för att gå tillbaks till rummet för egen maskin fick de hämta mig på bår och ge mig syrgas.
Efteråt mådde jag fruktansvärt illa och hade ont som bara den. Det kändes som om de hade slitit mig sönder och samman inuti. Jag fick ligga kvar några timmar och med syrgas och återhämta mig. Efteråt fick jag veta att ca 10 ägg är normalt, så jag var otroligt produktiv.
När jag väl kom hem hade jag förträngt så mycket av det att jag inte mindes när det hade skett. Jag var tvungen att fråga pojkvännen och blev förvånad när han svarade " i morse". En fruktansvärd upplevelse jag aldrig vill göra om.
Hela veckan efteråt hade jag väldigt ont i magen men sedan tonade det bort.
Usch, jag hoppas inte någon som går och väntar på just detta läser här. Men i så fall kan jag trösta med att de andra kvinnorna som var där hade det mycket lättare och kunde gå hem nästan direkt, det är heller inte så vanligt att blåsorna är så många och sega.
I går morse vad det dags för första cellgiftbehandligen. Det var inte alls så farligt, 3 olika påsar rann in via dropp och det tog ca en timma. Efteråt mådde jag prima men mitt på dagen kom illamåendet. Det blev bara värre och värre och sedan låg jag till sängs och spydde hela eftermiddagen och kvällen. I dag mår jag bättre men fortfarande lite illa men jag spyr inte. Slemhinnorna känns lite irriterande och smaken börjar förändras något och jag har en konstig trötthet i kroppen. Vi får se hur det är i morgon, jag har i alla fall fått massor med piller med mig hem mot just illamåendet.
Ja just det ja, det är ju Lucia idag. Givetvis önskar jag er alla en underbar lussekväll :-) Själv hade jag planerat att fira lusse med klassen idag eftersom jag trodde att cellifterna skulle börja den 17:e. Men läkaren hade gett mig fel datum så det blev inget med det tyvärr. Synd, det hade varit en trevlig avslutning och kul att få träffa dem en sista gång på lite festligare maner.
Torskrom!
I dag har jag tagit min sista spruta. Jippie yey! Sammanlagt har jag nu tagit 22 stycken och jag kan väl säga att jag är en aning trött på det. Vad har då hänt i min kropp. Jo, i vanliga fall så mognar en äggblåsa med ett ägg i vid varje ägglossning, nu har jag ca 25 stycken mogna blåsor i mina stackars arma äggstockar och det känns ska gudarna veta. Varje blåsa är knappt 2 cm stor, så jag känner mig något stinn. Eller snarare som en romfylld jäkla torsk! Inget ont om torskar, de är ruskigt goda att sätta tänderna i, men jag vill inte gärna vara en själv. Svullen som en julgris och alla byxor är trånga i midjan och det är inte en dålig bortförklaring på för mycket godisätande ;-)
Ägglossningsmärtor gr 25, i två veckor. Fy för den lede!
På måndag ska de äntligen plocka ut äggen, befrukta dem och stoppa in dessa i frysen efter ett par dagar när de har växt till sig något. Jisses vad skönt det ska bli! Dessutom är jag allergisk mot morfin så jag kommer att få lustgas i stället. Inget ont som inte har något gott med sig :-)
Eftersom mina äggstockar har tagit lite stryk av denna behandling, som inte är en vanlig IVF-behandling utan en kraftigare snabbvariant, så behöver de återhämta sig något innan cellgifterna. 17 december blir första dosen så jag befarar att jag kommer må lite tjyvtjockt på julafton. Vi får väl se om jag orkar åka till mamma eller om jag ligger hemma och glor i en spann i stället.
Nu på tisdag ska jag få träffa onkologen igen. Hon ska känna på mitt andra bröst och eventuellt blir det en mamografi till. Jag hoppas det inte är något, utan bara lite vävnad eller en förstorad mjölkkörtel. Men man ska aldrig säga aldrig, det har jag lärt mig nu.
Nu har jag flyttat. Nu bor jag inte där utan här. Lite trångt men det beror på alla lådor som står högt och lågt. Vissa saker kommer jag att sakna, som min skog, men andra saker blir förstås bättre. Betydligt längre till skolan, men betydligt närmare sjukhuset. Hundarna tar det hela med ro, de känner sig hemma här med.
I går dock stod det en främmande man i badrummet här. Pojkvännen hade rakat av sig skägget, och detta utan att säga något. Jäkla människa, jag kände knappt igen honom och inte hade han vett att förbereda mig på chocken heller. Tänk vad lite hår kan göra :-)
Ägglossningsmärtor gr 25, i två veckor. Fy för den lede!
På måndag ska de äntligen plocka ut äggen, befrukta dem och stoppa in dessa i frysen efter ett par dagar när de har växt till sig något. Jisses vad skönt det ska bli! Dessutom är jag allergisk mot morfin så jag kommer att få lustgas i stället. Inget ont som inte har något gott med sig :-)
Eftersom mina äggstockar har tagit lite stryk av denna behandling, som inte är en vanlig IVF-behandling utan en kraftigare snabbvariant, så behöver de återhämta sig något innan cellgifterna. 17 december blir första dosen så jag befarar att jag kommer må lite tjyvtjockt på julafton. Vi får väl se om jag orkar åka till mamma eller om jag ligger hemma och glor i en spann i stället.
Nu på tisdag ska jag få träffa onkologen igen. Hon ska känna på mitt andra bröst och eventuellt blir det en mamografi till. Jag hoppas det inte är något, utan bara lite vävnad eller en förstorad mjölkkörtel. Men man ska aldrig säga aldrig, det har jag lärt mig nu.
Nu har jag flyttat. Nu bor jag inte där utan här. Lite trångt men det beror på alla lådor som står högt och lågt. Vissa saker kommer jag att sakna, som min skog, men andra saker blir förstås bättre. Betydligt längre till skolan, men betydligt närmare sjukhuset. Hundarna tar det hela med ro, de känner sig hemma här med.
I går dock stod det en främmande man i badrummet här. Pojkvännen hade rakat av sig skägget, och detta utan att säga något. Jäkla människa, jag kände knappt igen honom och inte hade han vett att förbereda mig på chocken heller. Tänk vad lite hår kan göra :-)
